Historia

Den första versionen av IDI utvecklades i USA på 1970-talet i USA av Dr Richard E Zackrison. Det byggde vidare på Dr David W Merrills och Dr James W Taylors teorier om sociala stilar. Syftet med deras ursprungsstudier var bl a att söka samband mellan beteendestil och effektivitet hos chefer. Deras forskning kullkastade de då rådande uppfattningarna om att det skulle finnas en bästa stil. De visade tydligt att det inte fanns någon beteendestil som var bäst/mest effektiv. Däremot fann de tydliga samband mellan beteendestil och varför en person bedöms vara effektiv – i korthet: alla stilar har sina egna unika styrkor som, rätt använda, bidrar till gott ledarskap, effektiva grupper och välfungerande organisationer.

Taylors metod (1964) att bestämma en persons sociala stil skilde sig från tidigare instrument genom att han lät andra människor beskriva en persons beteende. Dr Zackrison (1977) utvecklade metoden att mäta beteende och förfinade även en av de dimensioner som Taylor/Merrill definierat.

IDI i Sverige

Richard Zackrison flyttade till Sverige 1980. Vid samma tidpunkt började IDI användas på svenska. Instrumentet har sedan dess kontinuerligt utvecklats och är idag helt web-baserat både vad gäller insamlande av data som leverans av färdiga profiler. Den senaste svenska versionen från 2017 är utvecklad av Thomas Larsson i samarbete med Aram Marcus och hans programmerare på QBD Normerna som för närvarande används är framräknade av Dr Anders Hytter, Linnéuniversitetet och bygger på data från 2016-2017.

Dokumentet Utvecklingen av IDI är ett dokument som beskriver utvecklingen av IDI från Merrill och Taylor till dagens instrument.

Instrumentet finns idag tillgängligt på 22 språk.

Professor Emeritus Bo Ekehammar har skrivit vår Technical Report och även bidragit med värdefulla synpunkter när vi utvecklade vår senaste version.

Dr Anders Hytter på Linnéuniversitetet har också gjort en omfattande effektivitetsstudie på chefer med stöd av IDI. Läs hans Executive summary.

Vad gör IDI unikt?

Det finns många instrument som på mer eller mindre träffsäkert sätt beskriver en persons generella beteendestil eller personlighet. Vår metod att använda data från andra för att fastställa beteendestilen har visat sig mycket stabil, jämfört med andra instrument som också bygger på Taylor och Merrills teorier. IDI-instrumentet mäter tre helt olika dimensioner av en persons beteende. De två första (vi kallar dem Directiveness och Affiliation) har hög interrater-relabilitet och är också tämligen konstanta över tid.  Värdena från dessa mätningar placerar individen i en av fyra beteendestilar. Så långt liknar IDI många andra beteende -och personlighetsinstrument.

Vår tredje dimension – Adaptability – ger testpersonen unik information om hur dennes respondenter – vid varje särskild mätning – upplever hens samspelsförmåga.

Den mest avgörande skillnaden ligger dock i hur våra handledare presenterar resultatet. Den metod vi använder har utvecklats under snart 40 års praktisk användning och ger, tillsammans med våra handledares pedagogiska och beteendevetenskapliga kompetens, våra testpersoner värdefullt stöd för utveckling av samspelsförmågan.